en lång historia blev kort

Jag skall berätta en liten historia om att ha diabetes, ganska dåligt långtidsblodsocker, ögonbottenförändringar och att bli gravid.

Att bli gravid i det skede av mitt liv då var inte planerat, men lika vackert och välkomnat förde. Fast det var jobbiga 8 månader jag hade.

Alla mina diabeteskontroller flyttades till kvinnokliniken i helsingfors, för att ha bättre koll över den.
Redan från första gången vi var på ultra för att kolla om det fandes ett litet liv i mig var läkarna negativa, gissa hur man kändes efteråt. Alla gånger  var det lika negativt. 2 gånger i månaden åkte jag in till helsingfors till ögonkliniken för att kolla ögonen och till kvinnokliniken för att kolla blodsokret och att babyn i magen mådde bra.

Min ögonläkare rekommenderade kejsarsnitt men dom på kvinnokliniken blev arga då jag tod upp det för ögonläkaren hade inte skrivi det i något papper.
Ända in i det sista stred jag och ögonläkaren med kvinnokliniken om kejsarsnitt..

Minns än idag det var i början av graviditeten som varje gång vi var på kontroll till kvinnokliniken som läkarna fråga om vi var säkra på att behålla barnet..Förstod dom inte att jag o min sambo tänkte behålla detta barn jag bar på..

Engång var diabetesläkarn riktigt arg och frågade hur kan du ta så här mycket insulin på en och samma gång, det är ju livsfarligt, va fråga jag.. Han trodde jag hade tagi en hel dags ranson av insulin på en och samma gång. Där fick han sig en läxa för jag måndes öppna munnen och fråga skulle jag sitta här om jag skulle ta 78 enheter insulin på en och samma gång??

Just före jag skulle få fara oh ta ut mitt barn sade dom på kvinnokliniken att vår baby hade större magomkrets än huvve, just för att jag hade lite högre långtidsblodsocker i början

Den dagen jag fick fara på kejsarsnitt var jag fruktansvärd rädd, på grund av alla negativiteter på alla kontroller.
'Men väl när dom lyfte ut min dotter från magen och sade att hon var frisk så blev jag ÖVERLYCKLIG.

Hons mage var inte större än huvudet, dom i operations salen fatta noll..det gjorde vi också.
Tur i all tur att jag har en så bra ögonläkare som stod fast vid min sida under graviditeten, tack vare henne fick vi världens finaste men trotsigaste dotter.